Niklas uppordnar just nu Björkögravar (idag grav 966 och 967). Ni kan följa vad som registreras via ett RSS-flöde och det är ju alltid trevligt att se flitens lampa vara tänd. Han arbetar även med att skapa en databas över Björkögravarna, en direkt fortsättning på tidigare arbete i Accessprojektet.
Spänne från grav 967.
Foto: Marcus Persson SHMM 
Knivslida (knivslidevinge med bärring) från samma grav.
Foto: Yliali Asp SHM
Ulf arbetar med ett koncept för att hantera platser inom projektet. En plats är något som visas på en karta (i vårt fall GoogleMap och Google Earth) och som kan byggas ihop av olika kulturmiljöobjekt som fyndplatser (på SHM), fornlämningar, bebyggelse och sånt (från RAÄ), referenser till litteratur och rapporter, arkivhandlingar, bilder och annat trevligt. Platsen blir således en kulturellt meningsfull molekyl uppbyggd av atomer från olika resurser på Internet. Kartan med dess platser är den överlägset bästa och mest intuitiva redovisningen. Vi hoppas att Adelsöprojektets platser kommer blir roliga att överblicka och utforska. Det ligger sedan nära tillhands att sådana platsobjekt kan komma att kunna skapas av andra än oss. Alla borde kunna skapa en plats och berätta sin historia och länka upp resurser. Det är som gjort att hantera kulturplatser i någon form av Kulturmiljöportal.
Vad tycker ni, kära läsare om detta?
2 comments
Comments feed for this article
januari 21, 2008 vid 13:25
David
För att citera en film med Kevin Costner:
Build it and they will come.
Frågan är bara om museerna och myndigheterna är villiga att öppna upp sina databaser för deltagande från allmänheten. Min erfarenhet är att det museerna menar med publik arkeologi inte är annat en väl orkestererade happenings där tolkningsföreträdet (för att inte säga initiativet i dialogen generellt) i slutändan ändock ligger kvar hos de som alltid haft det.
Speciellt när det gäller internetkommunikation finns det en beröringsskräck.
januari 21, 2008 vid 13:43
Ulf
Ja, det är frågan. Kulturarvsinstitutioner är otroligt benägna att tala om dialog och sådant modernt. Men när det kommer till kritan är många otroligt försiktiga och det finns en rädsla att personer som tycker annorlunda ska få komma fram med sina åsikter och berätta sina historier. Medicinen är eftertanke (varför finns institutionera egentligen?), mognad (vilken roll ska institutionerna ha i samhället?) och tillslut så måste tillämpningar skilja institutionens information tydligt från det användarskapade så att det tydligt framgår vem som tycker vad. Då kanske det finns en förutsättning att blanda institutionernas info med samskapad info i samma tjänster. Jag hoppas det och det är väl som du och Kevin säger: Vi provar i praktiken och ser hur det fungerar.