You are currently browsing the tag archive for the ‘Fornlämningar’ tag.

I samband med att vi kopplar föremål och fyndlokaler i Historiska museets samlingar till fornlämningar i Riksantikvarieämbetets Fornsök dyker det ibland upp en del lustiga fel eller konstigheter i såväl vår som RAÄ:s databas. En del saker kan dessutom visa sig vara underhållande för enstaka nördar inom kulturarvssektorn.

Nyligen fann vi till exempel att en grupp medeltida gravmonument, så kallade liljestenar, plötsligt inrapporterats från en och samma plats i Botkyrka socken. Det rör sig om 26 stycken gravvårdar som samtliga är bedömda som bevakningsobjekt (Raä-nummer Botkyrka 538-563). Enligt 1 § 3 punkten lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. torde det i detta fall röra sig om fasta fornlämningar. Problemet är att samtliga stenar råkar befinna sig i ett magasin som nyttjas av museet!

Det är som bekant enligt 6 § lagen (1988:950) om kulturminnen förbjudet att rubba eller täcka över en fast fornlämning. Museet kommer således att behöva ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen om det i framtiden skulle bli nödvändigt att flytta någon eller några stenar. Eventuellt kan museet ansöka om ersättning för betydande hinder eller olägenhet som fornlämningarna vållar.

Det är högst anmärkningsvärt att museet varit ovetande om dessa fornlämningar i drygt 19 månader, och vi arbetar nu hårt på att få dem borttagna ur registret.


Uploaded by
dicoplio
on 27 Mar 07,
1.40AM CEST.
Some rights reserved

Vantrivs du på arbetet utan att veta varför? Känner du oro och vill gå hem? Det kanske inte är jobbet det är fel på. Har du tänkt på att kontoret kan vara uppfört på en gammal begravningsplats? Är det månne andar som stör dig?

Riksantikvarieämbetets fantastiska Fornsök kan hjälpa dig att hitta orsaken! Zooma till platsen du befinner dig på och se vilka fornlämningar som finns i närheten. Kanske är det en offerplats, en bengömma eller ett naturföremål med tradition. En fornlämning behöver ju inte vara synlig för blotta ögat, så det finns alltid en chans (eller risk) att upptäcka det okända.

Det finns till exempel uppgift om en plats i Värmland där man avverkade skog på 1970-talet. Rune som arbetade där hade ”… en obehagskänsla varje dag. Något liknande hade han aldrig känt tidigare och han ville hela tiden gå hem. När han talade om detta för sin far, menade denne att det var ju inget konstigt då han arbetade i närheten av en gammal avrättningsplats. Först då förstod Rune hur det hängde ihop och varför han kände sådan olust om dagarna.” — Se platsen i Fornsök >

När jag själv gjorde en del efterforskningar lyckades jag konstatera att huset i Harebo där min farmor växte upp är beläget på en stenåldersboplats (Långasjö 130:1). Detta verkar dock inte ha resulterat i någon djupare olust. I farmors gamla fotoalbum ses mest glada miner. Så det kan nog vara så att det finns fornlämningar som istället är lustväckande. Kanske är stenålderns andar vänligare än övriga odöda?

Farmor med syskon med flera i Harebo

Efter att ha arbetat oss igenom Gotlands fornlämningar och dess föremål har vi nu nått fastlandet via Öland. Med pilotprojektet i ryggen är vi nu inne i en ny fas, som inom projektgruppen går under arbetsnamnet Svep 1. Svep 1 har ett demokratiskt upplägg som innebär att vi i en ganska rask takt sveper över Sveriges alla landskap och gör alla inventarienummer som är lätta att koppla till fornlämning. Längre fram kommer vi att få ta tag i de knepigare inventarienumren vilket innebär en hel del detektivarbete i form av ingående kartstudier, katalogläsning och annan efterforskning.

På höghastighetsresan mellan fornlämningarna i vårt avlånga land stöter man på mycket intressant arkeologi och arkeologihistoria. Man kan också hitta humorisktiska guldkorn i museets gamla kataloger och i Fornminnesregistrets anteckningar. I synnerhet FMIS anteckningsfält som innehåller uppgifter om lokala traditioner får mig, som är lite etnologiskt lagd, att bli på riktigt bra humör. Idag har jag bland annat fått lära mig om den mytomspunne Goanisse som sades bo i en hög i Sövestads socken i Skåne. Honom gällde det att hålla sig väl med.

Goanisse tolkad av Niklas S

Goanisse tolkad av Niklas S

I Hörja socken i Skåne finns en hög som har en grop i mitten med en diameter på 5,5 m. Gropen grävdes 1914 av en skomakare i trakten och skulle användas som trädgårdssoffa. Under den grävda trädgårdssoffan framkom ett röse innehållande brända ben och en fingerring av brons. I anslutning påträffades även en sekundärgrav innehållande krukskärvor och brända ben.

Idag har vi i projektgruppen också tjuvkikat på hur Sök i samlingarna kommer att se ut med Samsökstjänsten. Ser mycket bra ut vill jag lova. Så håll ut! Den som väntar på nåt gott som man brukar säga!

Work in progress, originally uploaded by Niklas S.

Den här veckan har vi stängt in oss på kontoret för att arbeta med förbättring av Medeltidens bildvärld samt med att utarbeta ett flöde för att koppla SHM:s fyndlokaler till RAÄ:s fornlämningar.
För det sistnämnda arbetet har vi valt Gotland som pilotområde. Vi testar olika sätt att på ett rationellt sätt hitta information om vilken fornlämning som eventuellt hör samman med fynd i Historiska museets samlingar. När det inte går att göra en sådan koppling kommer vi att geokoda fyndplatsens adress så att den alltid får en placering på en karta.

Add to Technorati Favorites

a

april 2017
M T O T F L S
« Feb    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930