You are currently browsing the tag archive for the ‘Kulturarvsinformation’ tag.

I går demonstrerades den gemensamma kulturarvsplattformen K-samsök för första gången på projektets referensgruppsmöte i Stockholm. K-samsök är tänkt att bli ett gemensamt sökindex för kulturarvsdata åtkomlig via ett enkelt fråge-API. Arkitekturen är byggd som en stor växel i form av en webservice som kommer att göra det enkelt att hitta och smidigt att använda data i olika tillämpningar. Det kan röra sig om sökmotorer, innehålls- och karttjänster, faktawebbar, portaler, museiwebbar, ämnesplatser, föreningswebbar (hembygdsföreningar, detta är smaskens för er!) och inte minst olika applikationer som använder kulturarvsdata inom sektorn, stat och kommun. Detta är nyttiga grejor för många.

Den goda idén är att den som utvecklar webbplatser och som vill använda kulturarvsdata inte ska behöva koppla upp sig mot varje enskild dataproducent (som museer och myndigheter). Allt ska i stället vara åtkomligt från ett och samma ställe. En webbsida ska kunna söka, hämta och presentera fornminnen, bilddatabaser och museisamlingar på ett och samma sätt. Data ska bli enkla att använda ur en teknisk synvinkel. De som är bra på att bygga webbsidor och paketera information ut mot användare ska göra detta. Det är inte säkert att ett museum är bäst på detta. När såg ni en riktigt bra publik, intressant museitillämpning senast? Kulturarvsdata ska föras ut till och göra nytta på de platser på Internet där användarna befinner sig.

K-samsöks arkitektur

Arkitekturen bakom K-samsök bygger på att varje dataproducent, t ex ett museum, öppnar upp mot ett urval av sin data med en lokal port som är installerad på webbservern. K-samsök skördar (metoden kan kallas metadata harvesting) därefter data genom porten genom ett speciellt protokoll (OAI-PMH) som kan hämta allt, vilket egentligen bara behövs en gång, eller hämta de data som ändrats sedan sist (t ex varje natt).

Informationen är uppdelad i olika tjänster där varje tjänst innehåller data av en viss sort. Det kan röra sig om föremålsbeskrivningar, fotografier eller platsanknutna objekt som fornlämningar. Historiska museet kommer att leverera ett antal tjänster, bland annat föremål och benposter, föremålsbilder, fyndplatser, platser t ex från Adelsöprojektet, Björkögravar och data ur bilddatabasen Medeltidens bildvärld. Just nu arbetar projektet bakom denna blogg på högvarv med att finslipa så att data kommer att fungera väl där uppe i växeln och vara kopplade mot andra datakällor som fornminnes- och bebyggelseregistret.

Objekten som skickas upp beskrivs på ett standardiserat sätt genom ett gemensamt nyframtaget protokoll. Projektet har identifierat tre olika XML-format för att beskriva informationen på ett bra och modernt sätt:

  • Data som ska användas av för sök-indexering i K-samsök skickas upp i RDF förberedda för den semantiska webben. Varje objekt kan ses om ett RDF-dokument som lagras uppe på den gemensamma servern.
  • Data som ska vara enkla att använda och presentera direkt i tillämpningar skickas upp i en enkel XML-fil, inuti RDF-dokumentet.
  • För utbyte mellan olika museitillämpningar kan även varje dataproducent välja att publicera data i formatet Museumdat. Detta dokument skickas i sådana fall inte upp till K-samsök utan hämtas direkt hos producenten från dennes webbserver.

För en dataproducent innebär K-samsök en mängd fördelar. Vi slipper utveckla och underhålla en mängd olika webservices mot alla olika intressenter som vill använda våra data. Det räcker med att ha en port upp mot K-samsök och sedan hänvisa de som önskar data till den centrala webservicen. Men det viktigaste är att vi slipper utveckla egna tekniska lösningar för den framtida semantiska webben och Web 3.0. Genom K-samsök får museerna ett centralt RDF-dokument för varje objekt som laddas upp. Detta dokument är helt förberett för att fungera som Linked Data och semantiska sökningar genom t ex SPARQL.

Den som är lite nördig och intresserad av att se vilken information som skickas upp kan se ett exempel nedan. Följande objekt:

 
Foto: Ny Björn Gustafsson SHMM

skickar upp följande data till K-samsök.

Inlägget är del 2 i serien om Kulturarvsrevolutionen 2009.

Under hösten utökades titeln på denna webblogg med namnet Kulturarvssamsök eftersom samma gäng som arbetatde med Adelsöprojektet fick ett nytt uppdrag: Historiska museets samlingsdatabaser ska anpassas och förbättras för ett projekt som kryptiskt kallas för K-samsök. Pengarna kommer från Kulturrådet och de medel som stadsmakterna avsatt för det sk. Accessprojektet. Vad är då detta K-samsök för något? Det finns ganska lite information tillgängligt ute på Internet. Riksantikvariemäbetet har en projektsida och det finns även en smula information hos Museikoordinatorn (bl a en powerpoint med lite information). Bakom dessa sidor döljer sig något som är en mindre revolution för de som producerar och konsumerar kulturarvsinformation. Vi kanske kan kalla den Kulturarvsrevolutionen.

Två män som ordnar och strukturerar. Börje Lewin ansvarar för den tekniska arkitekturen. Farbror Linné var också systemutvecklare fast på ett annat plan.

Två män som ordnar och strukturerar. Börje Lewin, systemutvecklare på RAÄ, ansvarar för K-samsöks tekniska arkitektur. Farbror Linné var också systemutvecklare fast på ett annat plan.

K-samsök är en sökmotor för kulturarvsinformation som samlar information om museernas digitaliserade samlingar och andra digitala resurser om kulturarv och kulturmiljö i ett stort centralt index. Det är inte en webbplats – en sökportal – dit användarna ska förväntas strömma på jakt efter kulturarvsinfo. Det är i stället en webbtjänst (WebService) som vänder sig till de som utvecklar webbplatser. K-samsök utvecklas just nu vid Riksantikvariämbetet tillsammans med skarpa hjärnor hos konsulten Curalia. Tjänsten lanseras första kvartalet 2009.

Vilka kommer att använda K-samsök? Det kan röra sig om stora etablerade informationsaggregatörer som Eniro, kulturinstitutioner som museer och myndligheter, ABM- och kulturportaler, webbplatser för natur och turism men också hemsidor hos mindre aktörer som hembygdsföreningar eller föreningar eller communities med inriktning mot kultur och kulturarv. Låt tusen blommor blomma – ju fler som använder kulturarvsdata desto bättre blir det. Frågorna ställs genom en enkel URL och svaren levereras tillbaks som textfiler i XML-format. Samtliga kan i en och samma tjänst söka och hämta informationen ur kulturarvsdatabaser för att använda på sina egna webbplatser. Informationen sätts i centrum. Miljoner museiföremål och kulturmiljöer kommer att finnas tillgängliga. Men skulle det vara något märkvärdigt egentligen?

Till en början så blir det nog inte så nyskapande. Men ha tålamod: I projektet finns tre viktiga innovationer som helt ändrar spelplanen för kulturdataproducenter och som på sikt kommer att göra kulturarvsinformation bättre och tillgänglig för alla:

  • En gemensam arkitektur att hantera information på ett likartat sätt över institutionsgränser.
  • En gemensam metod att strukturera data och begrepp för framtiden (och den hägrande semantiska webben).
  • En idé om öppenhet och ökad tillgänglighet.

Till dessa tre punkter återkommer jag i kommande inlägg.

Add to Technorati Favorites

a

april 2017
M T O T F L S
« Feb    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930